En dag när jag gick i en utförsbacke kom mina ögon att hamna i en höjd där man kan se in under ormbunkarna . Jag mindes då min barndom och hur vi var många barn i ett nybyggt villaområde. Alldeles i utkanten av vår tomt och villaområdet växte stora fält av ormbunkar (dess rätta namn är nog örnbräken men för oss barn gick de under namnet ormbunkar) som ett grönt hav. De nådde oss ungefär till midjan och om man kikade under var där som en egen värld, en djungel, där vi barn kunde bli osynliga. Var vi många barn smög vi på varandra och det gällde att förflytta sig under ormbunkarna så att det inte syntes på ovansidan att vi förflyttade oss. Det var spänning på hög nivå för man visste inte vad eller vem man kunde stöta på. Antingen var det "fienden" eller en läskig spindel. Var det en spindel fick men behärska sig för att inte röja var i djungeln man befann sig.
Bonusbild ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar